Stjärnor

Stjärnor föds, lever och dör. Hur kan man veta så mycket om enskilda stjärnor, t ex deras ålder och deras massa?

Det som är den grundläggande principen för att man överhuvudtaget skall kunna veta någonting om stjärnor och andra kosmiska identiteter är att studera det man ser. man upptäcker någonting, gör en teoretisk modell av det man uppfattat, man gör förutsägelser och bekräftar eller förkastar dessa genom att studera ännu mer.

Det som har berättat mest för oss om stjärnors egenskaper är teleskopet. Genom att använda detta kan man registrera ljusspektrum från en stjärna och därefter med hjälp av en spektrograf berätta om vilka ämnen stjärnan består av. De som från början upptäckte att man kunde se stjärnornas grundämnen genom att titta på deras spektrallinjer var kemisterna Gustav Robert Kirchhoff och Robert Wilhelm Bunsen i mitten av 1800-talet. Genom att titta på det uppmätta ljusspektrumet kan man också få reda på hur varm en stjärna är.

På 1910-talet formulerade astrofysikerna Ejnar Herzprung och Henry Norris Russel HR-diagrammet som berättar om stjärnors luminositet mot mått på deras temperatur, spektraltyp och färg. Även stjärnors massa går att urskilja i HR-diagrammet.

Med hjälp av asteroseismologi, som berättar om stjärnors inre genom seismiska mätningar i jämförelse med studier av jordbävningar på jorden, kan man berätta om stjärnors ålder. Även genom att jämföra stjärnors uran-238halt med stjärnors uran-238halt som man tror har funnits sedan inuversum skapades, kan man med likt kol-14 metoden bestämma en stjärnas ålder.
ifall spektrallinjerna i en stjärnas spektrum är förskjutna gentemot hur de brukar vara så berättar detta om att stjärnan rör sig ifrån oss, och man kan också räkna ut hastigheten. Med skiljaktigheter i spektrumet kan man också få reda på lite om magnetfältet kring stjärnan.

Man studerar också radiovågor som stjärnor sänder ut, även infrarött ljus, röntgenstrålning, ultraviolett ljus och gammastrålning. Dessa fenomen berättar också en del om en stjärnas egenskaper.

Det är precis som i kärnfysiken, i astrologin så att man inte kan använda ögat för att bekräfta vad man antar. Man får försöka hitta så pålitliga samband och förhållanden som möjligt, och tillämpa dessa på fenomen som ter sig lika. Man skapar troliga formler och teorier för hur saker och ting går till, saker som man sedan kan räkna på.

Källa:
http://www.eso.org/public/sweden/science/stars.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Asteroseismologi
http://www.vattenhallen.lth.se/skola/forskarportratt/nils_ryde_astronomi/forskningsrepotage_astronomi/
http://www.astro.lu.se/Planetarium/overview.html

Malin